torsdag 26 augusti 2010




Häromdagen var jag och Ella ut en sväng i skogarna hos oss och tittade efter svamp. Till en början så fanns det ingenting. Vi gick och vi gick men ingenting. Ella började tröttna och ville gå hem men jag däremot skulle kunna lunka runt hur länge som helst. Det är så fridfullt och avkopplande. Tillslut gav jag efter och vi vände tillbaka men tog en annan stig. Helt plötsligt upptäcker vi att vi står mitt ibland en massa svampar. Vi plockade helt rent. Efter detta var det lite roligare att vända hemåt med en hink full av sommarkantareller. 





Detta skulle jag vilja hälsa världen just nu. Något som allt för ofta glöms bort.

God kväll

1 kommentar:

  1. Nämen varför kan detta aldrig hända mig när jag letar svamp;)?

    Kramis/Heléne

    SvaraRadera

Här kan du lämna en liten hälsning till mig